Jag heter Fredrik och bor i Stockholm. Efter några frustrerande år där jag inte för mitt liv lyckades ta mig ner på singel flyttade jag utomlands, dock inte av den anledningen
Under de åren slutade jag i princip med golf. Det blev någon runda per år. Mest beroende på att jag inte kände någon som spelade. När jag flyttade hem såg jag så småningom Annika på The Colonial. Det ledde till en närmast hysterisk nytändning. Läste en del på nätet och blev någon gång 2003 rekommenderad att köpa Ben Doyles video, "How to build a G.O.L.F. game". Ringde Ben och köpte videon per telefon. Efter några dagar trillade den ned i brevlådan. Tillsammans med en personlig dedikation av Ben.
Studerade videon under 2004, men fick inte ut den effekt jag hoppats på, även om förståelsen ökade markant. Efter säsongen 2004 insåg jag definitivt att jag behövde träffa någon som kunde uttolka boken. Bestämde jag mig för att åka till USA för studera med Ben Doyle i tre dagar sommaren 2005. Anmälde mig också till en clinic med bl.a. Lynn, Ted och Chuck i Florida.
Till slut pusslade jag ihop en drömresa på c:a 12 dagar som bl.a. inkluderade spel på några drömbanor samt tre dagars lektioner med Ben i Californien och tre dagar med gubbarna ovan i Florida.
På den senare (Lynn etc) träffade jag också Henning.
Skulle vilja säga att de dagar jag spenderade med Ben, Lynn, Ted och övriga ökade min förståelse för TGM med c:a 20 gånger. Därmed inte sagt att det skulle ge samma effekt för andra, men jag vågar lova att det ger effekt.
Sedermera ordnade jag ett litet TGM-möte "Meeting of minds" i Stockholm. Det blev sannerligen inte många deltagare, men entusiasmen var desto större.
Etc etc.
Vad tycker jag om TGM idag? Jag ser boken som golfsvingens alfabet. Punkt. Där står allt man rimligen behöver veta om svingen, men inte nödvändigtvis hur man lär sig det. Även i andra avseenden är det en fullständigt makalös bok. Ju mer man tittar i den, desto mer inser man att HK vägt varenda kapitel, stycke, ord, stavelse, fetstil och kursivering på guldvåg. Han måste ha varit en mycket speciell person.
Den enda delen av spelet som inte TGM hjälpt mig med nämnvärt är nog puttningen. Men det kan vara så att jag missat något. När det gäller övriga delar av spelet har den gett mig fundamenta som man alltid kan återvända till när det inte stämmer. Dessutom har jag fått massor av insikter som gjort det avsevärt roligare att träna. Det blir exempelvis mycket intressantare och mer konstruktivt att träna närspel om man laborerar med olika hinge actions i stället för att bara försöka etablera en känsla som kan vara borta vilket dag som helst.
Just den här eftersäsongen har mitt engagemang när det gäller golfstudier minskat i takt med att min arbetsbörda ökat. Men så fort gräset börjar lysa grönt räknar jag med att golfadrenalinet börjar pumpa igen.
Till och från håller jag kontakt med massor av människor som jag lärt känna direkt och indirekt genom TGM. De finns förutom i Sverige bl.a. i USA, England, Australien. TGM är lite av ett globalt språk som nästan garanterar att man träffar intressanta människor. Åker man till Australien för att spela golf så kan man garanterat hitta någon TGM-are som gör upplevelsen ännu mer intressant.
TGM passar inte alla, men de som passerar en och annan tröskel kliver inte tillbaka igen.
När någon frågade Homer vad han tyckte var bäst med boken levererade han ett något överraskande svar:
"The people I meet".
Jag kan bara instämma. En tre dagar lång TGM-clinic med ett gäng andra svingnördar och AI's är garanterat oförglömlig. Det vore kul om det på sikt kunde etableras en så pass stor bas i Sverige att det blir möjligt även här.
I mitt tycke bleknar all annan instruktion i jämförelse. Speciellt om en person som Lynn Blake har ett finger med i spelet.
...
.
Linear Mode
